Stabijhoun

Stabijhoun har sitt ursprung i Friesland i nordvästra Nederländerna. Rasen härstammar troligtvis från fågelhundar från regionen och från spanielraser som spanska armadan förde med sig under spansk-nederländska kriget på 1500-talet. Första gången stabijhoun omnämns var i början av 1800-talet.

 

Den Nederländska kennelklubben erkände rasen 1942. Den första hunden importerades till Sverige 1993. Svenska stabijhounklubben bildades 2000.

 

I Nederländerna fungerade hundarna som bondens allt-i-allo. Stabijhoun beskrivs som gårdshundar som hade till uppgift att vakta och att hålla gårdarna rena från skadedjur, som exempelvis mullvad. Stabijhoun var också med på jakt av hårvilt och fågel. Under fågeljakten simmade hundarna över kanalerna för att apportera den skjutna fågeln.

 

Namnet Stabij betyder «stå mig bi», «var mig nära», och kan beskriva rasens egenskap som en vänlig och aktiv hund som gärna arbetar vid sin ägares sida. Men det är också välbekant att stabijer är nyfikna och självständiga. Kvar i generna ligger fortfarande lust att jaga på egen hand, liksom gårdshundens egenskap att varsla när någon kommer på besök. Rasens vänlighet innebär att en hård uppfostran och press från ägaren förstör relationen till hunden. Ett konsekvent sätt, tålamod och en vänlig hand är vägen att lyckas.

 

Stabijen behöver en varierad och aktiv vardag med fysisk motion och mental stimulans för att må bra. Stabijer har stor passion för nosarbete. Inom hundsporten finner vi framgångsrika stabijer inom nosework/specialsök, spår, vattenapportering, agility och rallylydnad. Också inom jakt och jaktprov hittar vi duktiga stabijer.

 

Stabijhoun är en medelstor hund med kraftig, harmonisk och funktionell byggnad. Kroppen ska vara stram och välmusklad med varken för grov eller för spenslig benstomme. Huvudet ska vara ädelt, liksom uttrycket. Pälsen är medellång och är lättskött, varken klippning eller trimning behövs. Godkända färger är roan (svartskimmel), svart/vit eller leverbrun/vit. Prickar och skimmelteckningar i det vita är vanligt. Mankhöjd för hanar är 50-53 cm och tikar 48-50 cm. Vikt för hanar är 22-27 kg och tikar 18-23 kg.

 

745 stabijer finns registrade hos Jordbruksverket 2023.