Om Svenska Pudelklubben:
Består av 4 avdelningar, norra, mellan, västra och södra avdelningen med sektioner under avdelningarna. Det är västra avdelningen som har monter på MyDOG. Vår verksamhet består av att vi arrangerar utställningar, 3 stycken officiella och 2 inofficiella jämnt fördelade över året. Vi har Vardagsvårdskurser, Kurs i utställningsklippning, Ringträning, Medlemsmöten, MH- tester och BPH- prov, Viltspårskurs, Bruksläger i 4 dagar, Pudelns dag och Pudelpromenader. Det gör att vi är en mycket aktiv förening som försöker tillgodose våra medlemmar på bästa sätt.

Kontaktpersoner till västar avd:

Annika Gripencreutz, ordförande
[email protected]

Anna-Karin Johansson, vice ordförande
[email protected]

Om rasen:

Pudeln är en mycket gammal ras som har funnits på kontinenten sedan länge och förmodligen uppstod i medelhavsländerna under tidig medeltid för att sedan spridas över hela Europa. Några släktingar som fortfarande finns kvar är Portugisisk vattenhund, Barbet och Irländsk vattenspaniel.

Ursprungligen användes den större pudeln som vattenapporterande jakthund, till vilket den var synnerligen lämpad med sina simhudsförsedda tassar och tjocka, feta och vattenavstötande päls samt sitt samarbetsvilliga och intelligenta kynne. För att hunden skulle kunna röra sig snabbare och friare i vattnet, klipptes pälsen på stora delar av kroppen och svansen, men runt bröstkorg och leder lämnades päls kvar för att skydda dom vitala delarna mot det kalla vattnet. Ett band i färg knöts ofta i huvudhåret för att jägaren lätt skulle känna igen sin hund i vattnet. Denna funktionella klippning är nu en av våra dagars populära utställningsfrisyrer, lejonklippningen. De mindre pudlarna klipptes också, i mycket konstfärdiga lejonfrisyrer, ett mode som var populärt på många små raser ända sedan antiken. De mindre pudlarna användes tidigt främst till sällskap.

Gränserna mellan de olika pudelstorlekarna var flytande. Den större pudeln användes, förutom till jakt, även som dragare, tryffelletare och cirkusartist. Ända in på 1800 talet användes pudeln till jakt men efterträddes sedan av andra, snabbare och lättare raser och den stora pudeln övergick även den till att vara främst sällskapsdjur, som sina mindre bröder. Småpudlarna var högreståndshundar, framavlade genom in korsningar med föregångare till våra dagars malteser och bichon, men på 1800 talet började man avla fram en dvärgpudel baserad på små exemplar av de större varianterna.

Pudelns hemland är Frankrike och 1936 bildades Franska Pudelklubben som samma år utgav den första standarden (rasbeskrivning) för pudel. Här följer inledningen till pudelstandarden som beskriver pudelns helhet och kynne:
”Pudeln hör till gruppen sällskapshundar. Den är en harmoniskt och proportionerligt byggd hund med karakteristisk lockig ull eller snörpäls. Pudeln är intelligent, alltid vaken och aktiv, har ett harmoniskt sinnelag samt ger intryck av elegans och stolthet. Pudelns gång är fjädrande och lätt, aldrig flytande eller långsträckt. Pudeln är berömd för sin trogna natur, sin lätthet att lära och att dresseras, egenskaper som gör den till en särskilt trevlig sällskapshund.”

Pudeln har funnits i Sverige sedan 1800-talets slut men det stora genombrottet kom inte förrän en bit in på 1900 talet.
I början var alla Pudel men 1932 delades dom mindre pudlarna upp i dvärgpudel och liten pudel. Den lilla pudeln, döptes 1952 till mellanpudel och var då den populäraste. Numera är det dvärgpudeln som leder i registreringsstatistiken. 1990 godkändes ännu en pudelstorlek, toypudeln som idag är den minsta godkända pudel storleken.

De flesta importerna av pudeln kom från kontinenten, framförallt Tyskland, men även från Frankrike. Detta mönster ändrades ganska tidigt under 1900-talet och det stora importlandet blev (ända in till 1900-talets slut ) Storbritannien. Pudlarna var under början av 1900-talet inte speciellt mångtaliga men populariteten för de mindre storlekarna steg under 1950- och 60-talen till att kulminera 1966 för dvärg (4315 dvärgpudlar registrerades) och 1963 för mellan (2057 mellanpudlar registrerades). De stora pudlarna höjde sina registreringsiffror ganska långsamt men blev populärare under sent 1970-tal.

När den stora ökningen av de små pudlarna började, ökade importen naturligtvis också, det var länge ett mycket säljande argument att fadern var en engelsk import. Under 50- och 60-talet importerades mängder med framförallt hanhundar men även tikar. Alla större kennlar hade ett koppel importer. Under denna tid och också tidigare bedrevs ofta en mycket tät släktskapsavel. Många hundar kunde ha samma hund som både far, morfar och också mormorsfar. Man tog sina avelsmodeller från de brittiska och amerikanska kennlarna som ofta förespråkade inavel som den bästa metoden att få fram hundar som var mycket lika varandra.

Under 1970-talet och senare ökade antalet importer från USA kraftigt, de är dock till allra största delen i sin tur baserade på engelska importer. Under de senaste åren har antalet länder som vi importerar ifrån ökat med t.ex. Australien som ett ganska stort land men även kontinenten. Man bör nog nämna i detta sammanhang att den nordiska pudelaveln har varit mycket framgångsrik och många hundar har exporterats vilket gör att en hel del av de hundar som idag importeras har nordiska hundar nära i sina stamtavlor.

Vill Du lära känna Din ras bättre, skaffa Dig kunskaper om pudelns skötsel och fostran, delta i olika tävlingssammanhang, hålla Dig informerad om vad som händer i pudelvärlden, träffa andra pudelvänner med andra ord, vill Du få ut största möjliga tillfredsställelse och glädje av Ditt pudelägande gör som många andra pudelvänner: bli medlem i Svenska Pudelklubben!

Läs mer om ”Pudeln idag”